Nu återstår endast tre maror innan det blir än marigare 1


2015-01-14 13.02.06

I lördags, läs den 10 januari, samlades bl.a. 6 st. av våra vänner, för dagen tävlandes i Team Bomull. Platsen var Stadion i Stockholm och här skulle vi roa oss under några timmar. 4 av oss skulle springa ett marathon och 2 st. ett halvt marathon. Vi var ytterligare 6 st. anmälda i Team Bomull, men dessa var sjuka eller i dålig form efter julmatens intåg i kylskåpen.

För oss som sprang fulla distansen blev det 28 varv på en vändpunktsbana. Det gjorde det lätt att räkna av. Var tredje varv fyllde vi på med vätska och annan näring. Jag hade åtagit mig att springa med Thomas Eriksson, en arbetskamrat till Gisela. Han är handbollsspelare till vardags i div 3 och hade aldrig sprungit längre än 25 km innan lördagen. Vi hade kört ett långpass på 25 km så att han skulle få en viss aning om vad som väntade. Som ”guide” är det mycket annat att tänka på under den här typen av utmaningar. Det gäller att hålla en anpassad fart, de flesta ovana springer vanligtvis för fort i början. Viss psykologi passa vissa och annan psykologi andra. Jag känner inte Thomas så bra, så jag fick prova mig fram. Jag tror dock att upplägget med att ”vi ska springa tre varv” fungerade hyggligt. Att tänka att det är 27 varv kvar efter att man sprungit hela 9 min under första kan skapa oro. Efter några försök så frågade jag Thomas; ”Hur många varv har vi kvar?” Han svarade då 3! Då får vi dricka igen. Därutöver får man prova att prata mycket, vara tyst när du ser att det är läge att vara tyst, peppa när det är läge för det osv. Varv 15 är ju viktigt, över hälften, halvmaran, 30 km, kortare än 10 kvar och det är få som skulle klara det här efter att ha sprungit så lite osv. Det gick bra och vi var klara efter 4.41. Sista halvtimmen sprang vi i ett alltmer ymnigt snöande.

Övriga vänner gjorde också förträffliga prestationer. Viktoria Johnsson vann damklassen på 3.23, Filip Jacobson sprang halvmaran på 1.37, Petri Hellberg, vår mentor, 3.47, Mats ”min bästa vän” Jansson halvmaran på 2.21. Tråkigast var att min Gisela låg hemma och var sjuk.

Men Gisela kom att på onsdagen efter maran att återbetala den missade maran med att springa ett marathon på ett löpband på vårt gym. Det var det mest imponerande av oss alla.

Nu väntar Kiel Marathon sista februari och snart börjar vårt nästa projekt, i maj, med 52 maror på ett år, i samarbete med Maskrosbarn.

Kämpa och le

Stefan


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

En tanke om “Nu återstår endast tre maror innan det blir än marigare