Halvvägs med sikte på 52


IMG_2859

I lördags sprang vi vår sjätte mara i år. Sex maror kvar innan vårt nuvarande nöjesprojekt är klart. Växjö, ca + 12, bitvis lätt duggregn och 370 löpare. Åtta varv, runt Växjösjön (ca 5,2 km förutom första varvet som var ca 5,8 km). Jag hade ett mål, utöver att fullfölja och det var att inte bli varvad av Gisela. Det blev jag inte. Tjohoo.

Gisela var fantastisk och sprang sitt livs snabbaste marathonlopp, 3.58.57. Dessutom sprang hon andra halvan ca 4 min snabbare än den första. Jag var ca 3-4 min efter henne till halva. När vi passerade varvningen så hörde jag att någon ropade, Hej Stefan! Det var Janne, som vi träffade i Tampa, förra året, när Marie Johansson gjorde sin första Dubbel Ironman. Janne var hennes crew och han var en mycket trevlig bekantskap. Toppenkille. Nu hade vi helt plötsligt en tidtagare som kunde hålla koll på Giselas och min differens. Det triggade mig och även Gisela. Gisela blev lite stressad, berättade hon efter loppet. Jag visste att jag bara behövde komma till varv 7, det sista varvet Gisela skulle kunna varva mig. När jag påbörjade varv 7 ropade Janne att det skiljde 10 min 15 sek. Jag slappnade då av och kunde t.o.m. ägna mig åt lite umgängessamtal med två tjejer. Det blev också mitt långsammaste varv. Men jag hade nått mitt mål. Jag lämnade tjejerna och påbörjade mitt sista varv, ca 12 min efter Gisela. Jag nådde målet på min snabbaste tid någonsin på en mara, 4.11.47. Det innebär en km-fart under 6 min/km och det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Nu är jag nöjd med tider på en mara. Under 4 tim kommer jag aldrig, så det är inget mål.

Utöver Janne så träffade vi Filip Jacobson (Lars son). Han var där för att bygga för Grannyran. Jag var tvungen att Googla det och det visade sig vara Lotteriet där grannar kan vinna pengar. Det visade sig också att den där långa mannen, han som också håller i Vem vill bli miljonär, Richard Någonting, bodde på vårt hotell. Dessutom träffade jag en gammal lumparkompis, Johan Rönnby. Hans son är elitlöpare och han kom fyra efter att ha legat i täten över halva loppet. Även Johan är bra på att springa och har kört några Ironman.

Växjö var en positiv upplevelse. Dessutom klarade jag nykterhetskontrollen på söndag morgon när vi for hem. :-)

Vi träffade dessutom Stig (som sprungit ca 770 maror). Vi har lärt känna honom genom åren, från olika lopp. Han berättade att han under ett år sprungit 52 maror. Det skulle han aldrig ha sagt så att Gisela hörde. Från och med maj 2015 är planen att vi under ett år ska upprepa hans bedrift. Vi återkommer till detta projekt. Nu ska vi springa 6 maror till och gå i mål i april med det nuvarande projektet.

Kämpa, dröm och le

Stefan

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>