5 av 12 – Helsingborg Marathon


20140915_165130_resized Nya cykelkläder från vår fantastiska sponsor GLOBAL SPORTS TOURS/Björn Svensson

Det var dags för vår femte mara räknat från den 31 maj. I bilen ner till Helsingborg diskuterade vi, för oss det faktum, att det inte nödvändigtvis blir mentalt lättare att springa en mara bara för att du sprungit flera. Det är som att säga att det skulle bli lättare och lättare att ta emot en snyting bara för att du mottagit flera tidigare. 42 km är alltid lika långt och du kommer alltid att få mer eller mindre ont.

Med dessa mentala bilder startade vi loppet. Tjohoo. Tilläggas bör att det vi vet är att vi inte behöver tänka på huruvida vi ska klara loppet eller inte. Det är bara en allvarlig skada som skulle sätta stopp för målgång.

Vi bestämde att springa ihop så länge Gisela önskade. Efter 4 km pussade hon mig och drog iväg. Jag hade som mål att försöka springa lite hårdare de första 10 km för att sedan gå ner i Gubb-Lubb. Det är min femte mara i år och femte gången jag ska kämpa mot smärtan i hälsenan. Jag har nu lärt mig att vid ca 18 km kommer den första sammandragningen i högra hamstrings och efter ca 25 samma sak i höger skinka och höger höft. Anledningen är att jag tvingas ha en annan fotisättning för höger fot eftersom det är fysiskt omöjligt att landa höger fot på främre delen. Mitt löpsteg är alltså olika på höger i förhållande till vänster. Efter ca 27 km släpper det och jag kan springa utan smärta i höger hamstring, skinka och höft. Jag hade i övrigt inga som helst fysiska problem under loppet och blev aldrig trött. Springer bara i bekvämlighetszonen. Varvade 21 km på 2.10, tror jag. Tyckte jag såg en klocka. Har ingen egen.

Under sista 10 km passerade jag folk i en strid ström. Totalt tror jag att jag passerade 160 personer. Jag ser så många som under första 10 km passerar mig i raketfart. Jag noterar steg och kroppar och förstår att vi ses om ca 20 km.

I mål var jag efter ca 4.31. I alla fall enligt resultatlistan, som torde vara sann. Gisela var där 4.21. Hon hade kämpat hårt och hade ont i benen. Från 21 km till mål hade hon endast sprungit 3 min snabbare än jag och så har det inte varit tidigare. Banan var tuff såväl fysiskt som mentalt. Olika underlag, grus, asfalt, skog, sand, gräs, trottoarer och runt hörn, in i lägenhetsområden, ut på landet och runt hagar in i parker som t.ex. Sofiero. Om vi varit på rundresa i Helsingborg så hade vi uppskattat banan, men som löpare som söker bubblan och konstans blev det bitvis till en mardröm. Det blev inte heller bättre av att vätskekontrollerna låg med avstånd mellan varandra på ca 3-4 km och att endast var tredje kontroll erbjöd sportdryck, annars bara vatten, bananer (som ingen av oss äter pga magen) samt apelsinklyftor (som blir för starkt för magen). 42 km, två klyftor och till största delen vatten gjorde loppet till en tuff utmaning. Jag har aldrig sett så många med kramp. Överallt stod de och stretchade. Jag förstod detta rätt tidigt i loppet och höll av det skälet avsiktligen igen lite. Jag har nog med min hälsena och behöver inte också kramp.

Efter målgång så gick vi hem och på kvällen träffade vi min vän Hans-Jörgen som jag inte sett på ca 15 år, men som jag till och från via mail, sms och mobil haft kontakt med. Det var ett kärt återbesök.

Nästa mara blir sannolikt/förhoppningsvis Göteborg den 11/10 om Gisela kan byta jobbhelg.

Kämpa och le

Stefan

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>