Ultraintervaller i ultravärme


2014-07-26 17.32.41

En ny erfarenhet och en ny utmaning. I avvaktan på nästa marathonlopp (50 km på Djurgården den 9 aug) så tänkte vi ge oss i kast med en form av träning/tävling som vi tidigare hade hört att Petri prövat på. Niklas Karlsson Svettig.se hade frågat oss i Motala om vi inte skulle köra Jogg.se ultraintervaller. Under ett dygn ska deltagaren springa 10 km (finns varianter) med start var tredje timme. Officiellt startar man vid midnatt (mellan fredag och lördag) och sedan var tredje timme vid åtta olika tillfällen.

Jag och Gisela valde att starta på fredagen kl. 15.00. Termometern i vårt område (enligt temperatur.nu) visade + 32. Vår temperaturmätare på balkongen visade över + 40, men den bifinner sig i solljus. Det är dessvärre så att det är just den temperaturen du har i pannan när skuggorna inte räcker till.

Vi visste att det skulle bli en tuff resa. Vi utgick från att det mentala kapitalet skulle vara det som främst skulle gröpas ur. I efterhand skulle jag säga att det var ca 50-50 i offrandet av fysisk och mental kraft. Kl. 18 gick intervall nr 2. Nu visade tempen bara + 28. De fyra första intervallerna gick bra. Fram till dess var det mer mentalt krävande än fysiskt. Vi började ana att nattintervallerna skulle bli tuffa, främst av den tilltagande sömnbristen men också av den ökande fysiska påfrestningen. Intervall 5 kl. 03.00 var en blandning av mysigt och rätt krävande. Solen visade sitt ljus i öster. Det började ta nu. Intervall 6 kom dock att bli den värsta. Jag minns att jag väcktes av alarmet kl. 05.30 och i uppvakningsögonblicket visste jag inte vad som var på gång. Varvet blev en enda lång pärs. Solen hade hunnit värma upp en del och vi förstod att det skulle bli en ny och het dag.

Två intervaller kvar. Den sjunde var ansträngande men ingav hopp. Den näst sista. Benen dansade inte längre över asfalten. Musklerna värkte och längtan till slutet var påtaglig. Den åttonde och sista intervallen genomfördes i tryckande värme, + 30 men med en bris som ibland svalkade. Solen stod nu så högt att det var svårt att finna skugga. Ca 2,5 km från vårt hem så sa benen ifrån och jag gick under ca 50-100 m. Sportdrycker, gelehallon, gel och annat äcklig sött gurglade runt i magen. Jag började springa igen, men tvingades efter ca 500 m att stanna till för att diskret spy i buskagen ca 30 m från lördagslunchen vid en uteservering. Haha. Bon appétit. Sorry. Jag gick igen ca 100 m. Sedan kände jag att det snart var över och sprang den sista km. Gisela var så tapper och stark att hon under varje intervall sprang med ryggsäck (löparvariant) med vätska. Jag som är klenare fick ta en flaska i handen. Under de hetaste intervallerna förbrukade vi två stora (750 ml) flaskor vatten och en 500 ml sportdryck. En del av vattnet hamnade i och för sig på huvudet och i nacken.

Ja, så firade vi vår lönehelg. Det var ju dessutom lönefredag när vi startade. Det märktes bl.a. av att natten aldrig helt tystnade. Vi mötte folk på väg hem vid ca 4 på morgonen. Gisela sa vid ett tillfälle. ”Jag kommer att ha ont i morgon och må halvsegt, men de flesta vi nu ser i taxibilar och på gatorna kommer att må ännu sämre.” Vi mötte löpare under alla våra intervaller utom vid den intervallen som startade vid kl. 03.00.

En ny erfarenhet och en ny utmaning, check. Tack till alla er som följde oss med uppmuntrande gilla och kommentarer under våra 22 härliga timmar.

Kämpa och le

Stefan

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>